Alltså.

Att vara sjuk kan oftast vara skönt i några dagar för då kan man hinna att vila upp sig.

Men när man är så sjuk som jag har varit och fått besök av den där förbaskade knölen på halsen.

IGEN!

Ja då är inget skönt och då hinner man verkligen inte att vila upp sig!

Speciellt inte när man fyller en hel plastpåse med snor på en dag.

INTE OK!

Du som reser mig
Kom änglar kom älvor det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Det är sagt av någon stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Du min vän i livet
När du är i luften med solen i ögonen och när drömmarna och vindarna hjälps åt kom ihåg mig då här finns du kvar

Igår fyllde min mamma år men hon är där solen är.

Vilken tur att jag också snart ska besöka solen.

LOVE YOU!

Ibland saknar jag precis allt som har varit.

Ibland saknar jag ett rum i Uppsala där man vaknade av frågan av steka bananer och pianoljudvågor.

Ibland saknar jag att gunga i sommarnatten.

Ibland saknar jag att stå i mitt rum och sätta upp håret mitt på skallen så att någon får ett skrattanfall som heter duga för att jag såg ut som en sumo.
Ibland nej jämt varje sekund minut timme dag vecka månad snart ett år så saknar jag min älskade lilla hårboll!
♥

Vilket jävla år det har varit.

Inte ens värt att nämna vilket skit år det har varit men det har haft sina kakstunder!

Mmm.

Vilken nyårsafton vi hade!
Middag med värdiga människor och denna mango-något som folket bråkade om var väldigt omtyckt.

Elina och Åsa var väldigt in love.
Och jag fick träffa en Rasmus som en person som betyder gillar.

Mycket fint!
Man kan väl också säga att vi bestämde ett JÄVLIGT BRA NYÅRSLÖFTE!

Löften är egentligen ganska lamt.
Men detta spräcker alla och är förevigt hemligt!
Så hemligt att det firades med en puss.

Vi dansade gled hoppade sprang och gick i snön för att ta oss fram till nästa ståhej.

Hahahaha bästa finskastället evör.

Började med förvarningar och kärlek och slutade med finskaförvarningar så vi tog packet och slängde igen dörra och gick vidare.
För kräk har man sett förut.

På denna väg hittade jag en blåslagen fin kille som jag självfallet kände och ett gäng som jag började skrika på.
Ibland är det fint att folk faktiskt lyssnar på mig.

Sedan fick jag stå med två andra fina killar och skrika och leta efter en Zhakke som vi inte visste hur han såg ut eller vem han var.
Boysen skrek halsen av sig.

Hjälpte det?

NEJ!

Men.

MEN!
När väl jag öppnade munnen och började skrika så kom han från ingenstans och hade denna sak vi letade efter.

Hihi vilken kille!

Honom gillade vi.

Vi skulle höras!

Sedan ringde jag en hjärtebror som sa en sak som sedan inte alls stämde så jag fick ringa igen och bege mig till akuten med killarna för att se hur det hade gått med det blåa.
Killarna somnade på stolarna och jag hittade öl och ringde taxin exakt 05:15.

FINT