Jag skulle nog vilja påpeka att jag dö-längtar till min och Saris ♥ resa!!!
Stränder och vatten är ett MÅSTE för mig som inte har haft någon semester.
Vi funderar på att resa som par.
Finns roligare och konstigare alternativ att välja emellan om man gör det.
Jävligt löjligt!
Nu ska jag dricka te med min kära moder som kommer hem från sin semester.

Holy smack vilken sjuk sjuk afton!
Nu tänker jag blanda ihop två dagar bara för att jag kan och vill.
Allt detta kan nog vara för att jag inte har satt min fot på flamman på 9 veckor.
Jag räknar inte tiden.
Eller jo jag var tvungen till att göra det den fredagen.

Inget slår turballongens afton som kära Sofie gav mig.
Det var precis samma känsla som när man var liten och skulle fylla år.
Denna enorma glädje jag kände för min älskade ballong.
Jag vaktade den med livet.
Saris fina "oh nej dans i taket" och "gå ner dansen" var nog bäst!
Det var länge sedan jag skrattade så mycket att magen kved.
Eller det kanske var det där han sa på finska och säger sedan till mig.
"Pratar inte du finska"
Jag skulle gärna ha velat se hur mitt fejs ändrades sakta men säkert till något skrattretande.
Dom där bilderna...
Synd att jag slog sönder datorn bara.
Dom tre satt under sommarens stora nattäcke fyllt med stjärnorna som blinkade i takt med det målade färgerna i mängder av ljudvågor.
Ja det blev ganska mycket svart och vitt också...
Men ack vad det försvann med ett hopp!

Det där består av en massa skor och musik som jobbet.
Och tar in alla dessa färger som dom runt omkring sprider som vackra sommarängar!
MMM

Jag sitter och läser allt som dina händer har fått ut ur hjärnan.
Det är inte konstigt att du kan få ihop allla bokstäver och rader så fint när du bär på det stora.
Men det jag inte får ihop är all denna klokhet som finns där inne.
Varför använder du den inte när den behövs som mest?
Du kanske inte vill längre.
Säg det med ord och ljudvågor då.
Du kan hälla i dig livets dryck och springa på ängarna som ett litet barn igen med skrattet kvävt i strupen.
Men tro inte att jag inte ser...
-"Din kropp säger allt."

Det är lättare att vara med dom som inte tar skada och inte ger blicken som talar mer än själva livet va...
-"Eller hur"

Du skrev: 
 
Kanske vore det bäst att bara ignorera.

Men om det inte går?

vad gör jag då?

ska jag bara kväva allt i halsen och låtsas som att du aldrig funnits?

Jag vill så mycket

men det kommer du aldrig att få veta.

Kärlek.

Att det ena stunden kan vara så underbart och andra göra så förbannat ont.

Hela livet är uppbyggt kring det

ändå är vi ofta rädda.

Du ser inte mig

men i mina tankar ser jag dig hela tiden.

Jag både hatar och älskar det på samma gång.

Känslan är vidrig men ändå vacker.

Fast jag vet att i slutet kommer den att skada mig.