Magiskt Men Tragiskt
Det går till en viss gräns
Där barriärer bryts
när vågorna sköljer in
våtlägger det torrlagda fnöske som vilande i sin strävhet
väntande på sin fuktiga mylla
Det går till en viss gräns
då fruktens sötma ger mersmak
där toner av citrus beblandas med sötman från den läskande våta vindil
som smekande tar sig in under huden
Det går till en viss gräns
när solens strålars hetta
vänder om till kylslagen bris
i mötet med den andre på det som kallas vårdande på alla sätt och vis
Det går till en viss gräns
då den slagna inte mäktar mer
då kraften sinar och läpparnas fukt i pinande vind
torkas ut och med dess längtan efter kraftdrycken
Som skänker extasens hetta
Det går till en viss gräns
Där krafternas motpoler inte står i fas
Där negationer möter positioner
I alla dess universala dimensioner
Det går till en viss gräns…
© Text: Lena M Janson 2010
Kommentarer
Trackback
