Medan natten fäller blåkalla skuggor häromkring. Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med.


Ibland saknar jag precis allt som har varit.
Ibland saknar jag ett rum i Uppsala där man vaknade av frågan av steka bananer och pianoljudvågor.
Ibland saknar jag att gunga i sommarnatten.
Ibland saknar jag att stå i mitt rum och sätta upp håret mitt på skallen så att någon får ett skrattanfall som heter duga för att jag såg ut som en sumo.
Ibland nej jämt varje sekund minut timme dag vecka månad snart ett år så saknar jag min älskade lilla hårboll!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0